tag:blogger.com,1999:blog-64815583649623794872024-03-13T04:31:46.436+01:00Personligt med Patric FrankssonTja tja bloggen.. tio år senareUnknownnoreply@blogger.comBlogger936125tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-20606531066883017612023-06-06T14:26:00.008+02:002023-06-06T14:26:39.698+02:00Alef<p> "Tårarna som du fick mig att fälla, förlåter jag.</p><p>All smärta och alla besvikelser, förlåter jag. </p><p>Sveken och lögnerna, förlåter jag. </p><p>Förtalet och intrigerna, förlåter jag. </p><p>Hatet och förföljelsen, förlåter jag. </p><p>Huggen som sårade mig, förlåter jag. </p><p>De släckta förhoppningarna, förlåter jag. </p><p>Kallsinnigheten och svartsjukan, förlåter jag.</p><p>De krossade drömmarna, förlåter jag.</p><p>Likgiltigheten och illviljan, förlåter jag.</p><p>Orättvisan i rättvisans namn, förlåter jag. </p><p>Vreden och misshandeln, förlåter jag. </p><p>Försumligheten och glömskan, förlåter jag. </p><p>Världen, med all sin ondska, förlåter jag."</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-1995595481233833072022-05-27T22:10:00.001+02:002022-05-27T22:10:19.646+02:00.. den här <p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiD2ZRTZnbugaoeiB2ZHwDwg0-KzNllS1ivCoFE2w9JPsrKkcRVyc3ufeid2sZeAdLRM8EHyT3wOVCUIlIA8WfoEkQI5WY7MbhCUvDyk4EYUj40F820W61Lh8NmYW2tGV1chQEEQ08GHiIA61PbBf4DrLmUN9lvCEVQRp1Pq9-3WzH-C83rmR-eqIJn3w/s4608/IMG_20220101_000157.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4608" data-original-width="2112" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiD2ZRTZnbugaoeiB2ZHwDwg0-KzNllS1ivCoFE2w9JPsrKkcRVyc3ufeid2sZeAdLRM8EHyT3wOVCUIlIA8WfoEkQI5WY7MbhCUvDyk4EYUj40F820W61Lh8NmYW2tGV1chQEEQ08GHiIA61PbBf4DrLmUN9lvCEVQRp1Pq9-3WzH-C83rmR-eqIJn3w/w294-h640/IMG_20220101_000157.jpg" width="294" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">Den här bilden skulle bli den som gjorde oss offentliga vid nyår. Herregud vad förälskad jag var i dig där.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">Båda hade hög feber och mådde piss, men orkade ändå laga middag och gå ut och se fyrverkerierna.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">Hade det inte varit för att du faktiskt betedde dig riktigt riktigt dåligt mot mig så hade det varit en perfekt nyårsafton med den jag älskar. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">Istället blev det en av dom sista nätterna med dig.</div><br /><p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-71836922603979214132022-05-24T08:47:00.002+02:002022-05-24T08:47:08.691+02:00Moment 22<p> Det känns som att jag hamnat i ett moment 22. Igen. </p><p>Jag vaknar varje dag efter att ha drömt om dig och oss, och tänker på dig varje dag. Tänker på att jag saknar dig, hur du har det, om du mår bra. </p><p>Samtidigt vet jag att jag kommer aldrig kunna gå vidare och träffa någon förens jag slutar sakna dig. </p><p>Det hade inte varit schysst mot den jag skulle börja träffa om jag inte kommit längre än så i min process att släppa dig. </p><p>Fan!</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-12058791562404753882022-05-10T10:33:00.001+02:002022-05-10T10:33:16.678+02:00Because I love you.. <p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/Q3JqdmUTsLI" width="320" youtube-src-id="Q3JqdmUTsLI"></iframe></div><br /><p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-30239842242094485132022-04-14T21:17:00.002+02:002022-04-14T21:17:39.725+02:00The first cut <p> .. is the deepest</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/XYqjsvOz7z4" width="320" youtube-src-id="XYqjsvOz7z4"></iframe></div><br /><p><br /></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-68939227315057677682022-02-27T00:38:00.003+01:002022-02-27T00:38:41.300+01:00I Love You But I Am Finally Closing The Chapter Us And Starting Fresh<p> </p><p>"You are forgiven. I forgive you for all your mistakes and all the pain you inflicted upon me.</p><p>I am not your judge. Time will take on that function. I will not poison my heart with hate and a thirst for vengeance. Maybe one day you will come to understand the severity of your wrongdoings, and you will regret hurting everyone around you that you meant something to.</p><p>I pity you. I pity you because you might never get to understand the meaning of true love. Maybe you will experience it in part, but never in full, the pure, addictive, cannot-live-without-them love.</p><p>I am alright. I know that I did what had to be done when I chose to exit your life and open a new chapter.</p><p>And thank you for not making it hard for me. When I let go, I felt a sense of freedom I never felt before and opened my soul to new opportunities in love. I know I will meet someone who appreciates me as much as I appreciate them.</p><p>I was in pieces, but I have put myself together. I always manage to get up. Don’t misunderstand me, I do not doubt you had feelings for me, but that was nothing in comparison to the love I gave you and the pain you inflicted upon my heart.</p><p>I don’t hold anything against you. It isn’t your fault.</p><p>People in pain hurt other people. You were also hurt once. I only wish that you had the guts to talk to me straight and leave my life before damage was done. I hope you will come to understand this before you cause pain to someone else.</p><p>I am deeply sorry life has been cruel to you. And I really tried. I loved you with everything I’ve got. But, I couldn’t stand being the only one fighting for us any longer. I want you to find what you’re searching for, someone who completes you.</p><p>I care for you. But I also care about not settling for less than I deserve.</p><p>Thank you for the memories. Thank you for the ups and downs. I don’t have any regrets. We were each other’s lessons, and now I have to say farewell because I learned what I had to learn.</p><p>I wish you true happiness. And I will always be there for you in times of need, but now I’m off to a new start."</p><p><br /></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-35514126698104023472022-02-06T19:02:00.001+01:002022-02-06T19:02:30.377+01:00Jag gav det en sista ärlig chans<p> .. men det funkade inte. </p><p>Du kunde inte släppa och blicka framåt. </p><p>Din svartsjuka tog överhanden, igen. </p><p><br /></p><p>Men jag gav vad jag kunde till slutet, men nu räcker det. </p><p>Du och jag är en historia som aldrig kommer få ett lyckligt slut. Och det är väl bara att acceptera det antar jag. </p><p><br /></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-61622852522505916122021-10-20T15:41:00.003+02:002021-10-20T15:41:48.843+02:00På fredag..<p> .. så kommer vi ses för första gången på ett år. </p><p><br /></p><p>Undrar hur det kommer gå.. jag är själv bara intresserad av att förstå mig själv, att se vad fan det är jag känner egentligen. </p><p>Förhoppningsvis kommer det något bra ur det här.</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-79241890954138430482021-10-04T20:08:00.004+02:002021-10-04T20:08:53.801+02:00The wave<p>Picture a wave in the ocean. You can see it, measure it - its height, the way the sunlight refracts when it passes through - and it's there, and you can see it, and you know what it is: it's a wave. And then it crashes on the shore and it's gone. But the water is still there. The wave was just a different way for the water to be for a little while. That's one conception of death for a Buddhist: the wave returns to the ocean, where it came from, where it's supposed to be.</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-91724033336855984572021-09-15T18:59:00.001+02:002021-09-15T18:59:03.421+02:00Idag ..<p> .. skickade jag ett meddelande till dig. </p><p>Lite oväntat även för mig. Men jag känner att det här inte funkar längre. </p><p>Jag måste göra något annorlunda än det som är nu, för min skull, så jag kommer framåt.</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-8294092016749236062021-09-14T19:13:00.002+02:002021-09-14T19:13:12.270+02:00Det är en tuff period nu<p> .. det är ett år sen vi sågs senast nu, eller.. ett år sen vi hade våra sista månader tillsammans. </p><p>Det kommer upp minnen hela tiden, i huvudet, på telefonen, på FB och insta. </p><p>Och jag saknar dig. Så jävla mycket. </p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-18602237248916549972021-09-06T23:56:00.001+02:002021-09-06T23:56:09.629+02:00En jävligt löjlig grej..<p> .. men den funkar, för nu iallafall. </p><p>För att kunna somna så har jag en stor kudde jämte mig som jag håller om. Det är enda sättet för mig att somna nu. </p><p><br /></p><p>Jag håller om den och försöker minnas hur det var att hålla om dig precis innan jag somnade. </p><p>Det är inte samma sak.. men funkar och gör mig lugn så jag kan somna. </p><p><br /></p><p>Fan.</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-69153534646757232792021-08-31T21:46:00.003+02:002021-08-31T21:46:52.378+02:00Jag försöker verkligen..<p> .. men det är svårt.. så svårt.</p><p><br /></p><p>Försöker distrahera mig med alldeles för mycket jobb, för lite sömn och aktiviteter. </p><p>Men .. du är där ändå. Varje dag. I mina tankar. </p><p>Skit med.</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-88293400059503241122021-08-29T23:25:00.002+02:002021-08-29T23:25:52.338+02:00<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1GasHPStv11bC77ZkBO65rC0pJS0MPXVe-fIexUzEawUSf5rQa9sUVJYJaT_6hAu5pJl2hWAF-bDyMpEtajxKwg61ECILFqZMSwJjUnLDrWPsaDJ_iNeOgQKyy9fCDxiDFPuLhg8zdthE/s800/you-re-not-sad-because-it-s-raining-it-s-raining-b.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="800" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1GasHPStv11bC77ZkBO65rC0pJS0MPXVe-fIexUzEawUSf5rQa9sUVJYJaT_6hAu5pJl2hWAF-bDyMpEtajxKwg61ECILFqZMSwJjUnLDrWPsaDJ_iNeOgQKyy9fCDxiDFPuLhg8zdthE/s320/you-re-not-sad-because-it-s-raining-it-s-raining-b.jpeg" width="320" /></a></div><br /><p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-68116592066065135692021-08-04T18:56:00.002+02:002021-08-07T19:32:30.201+02:00Av en ren slump..<p> .. såg jag vad du hade skrivit om mig på en sida vi gemensamt följer. . </p><p><br /></p><p>Du har helt rätt, jag har börjat följa konton som ha med boudoir och modellbilder att göra, kul att du bryr dig tillräckligt mycket för att snoka på det sättet. </p><p>Tråkigt bara att du missar varför och hittar på dina egna slutsatser. Jag vet ju i och för sig varför du gör det. Som vanligt behöver du hitta en anledning att försöka släppa och gå vidare till nästa man, och att ljuga för dig själv brukar ju hjälpa.. </p><p>Hur som... Jag har fått nog nu. </p><p>Varför ska jag kasta bort min kärlek mot en person som uppenbarligen inte vill ta emot den? Varför ska jag offra mina bästa år på en person som aldrig tar sig framåt utan hela tiden gräver sin egen grop djupare och djupare?</p><p>Vet du. Jag älskar dig. Det gör jag, jag har gjort det sen vi träffades för första gången.. Men jag hatar mig själv för att jag gör det. Jag hatar att jag inte ger upp och fortfarande hoppas på att få vara med dig. </p><p>Men nu räcker det. Ikväll åkte du på blocklistan. Nu kommer jag aktivt välja att ta bort dig från mig och mitt liv. Vi börjar där, sen kommer det komma ett paket med all din skit jag fortfarande har kvar hemma, i väntan på att du kanske skulle komma tillbaka. I väntan på att du skulle komma på vad det är du stött bort.</p><p>Om du någonsin kommer läsa det här.. ja då gör du det. </p><p>Jag står ut med mycket, men att bli häcklad.. nej. Då är du lika mycket värd som skit. </p><p><br /></p><p>Ha ett bra liv Olivia. </p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-31836617673874145132021-08-02T23:52:00.005+02:002021-08-02T23:52:30.610+02:00<p> Önskar jag hade hållt om dig hårdare och längre sista gången vi sågs. Bara en minut till, några sekunder. </p><p>Bara lite till.</p><p>Hade jag vetat att det var sista gången hade jag aldrig släppt dig. 😔</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-62347289927018014132021-07-21T17:23:00.001+02:002021-07-21T17:23:07.373+02:00En konstig känsla ..<p> .. av närvaro. </p><p>Jag började känna det igår kväll. En jättekonstig känsla av att du är nära, eller nått sånt. Skumt att skriva och förklara. Men .. den är där iallafall. </p><p>Tyckte det var jobbigt att köra förbi avfarten till Finspång häromdagen, ville egentligen bara svänga av och önska att allt var som förr. Men .. nej. </p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-14904371795834194562021-07-17T23:11:00.001+02:002021-07-17T23:11:18.715+02:00Fan..<p> .. jag känne fortfarande att jag vill dela allt kul som händer med dig. </p><p>Att stå på en strand med omgiven av bra musik och härliga människor. Men du saknas. Fan. Varför ska allt vara så inutavhelvetes svårt för?! </p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-81136433593690363162021-07-15T00:07:00.001+02:002021-07-15T00:07:27.159+02:00Det nya normala..<p> .. verkar vara att ibland tänka och minnas bra grejer, sakna och vara ledsen. </p><p>Men .. får lära mig att leva med det.</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-32266359452464284202021-07-04T23:56:00.006+02:002021-07-11T14:19:12.369+02:00Ventilation<p> Jag behöver ventilera lite vad som har hänt. </p><p><br /></p><p>I fredags la du till mig som vän på Facebook. Från ingenstans, inget mail eller nått som sa att vi skulle kanske behöva prata eller så. En vänförfrågan, från ingenstans. </p><p>Jag svarade inte på den för jag tänkte att snart kommer väl ett mail som förklarar varför den skickades. Men nej. </p><p>Istället drar du tillbaka den idag (söndag) och blockar mig helt. </p><p>Alltså. Lägg ner. Är du 16 år gammal eller? Du visar gång på gång att du är så fruktansvärt omogen i ditt beteende. Har du någonsin stannat upp och funderat på hur du är? </p><p>Du har fem år kvar tills du är 40. Kom igen nu, visa på lite personlig utveckling nu. Du kan det här, du vill det men du klamrar sig fast vid det här barnsliga beteendet gång på gång. </p><p>Jag hann förresten se att du var i Stockholm med i helgen innan blocken kom. Det gör det hela ännu mer intressant. </p><p>Jag försöker verkligen ta mig förbi dig, att se mitt eget värde och övertala mig själv att jag är värd bättre än det här. Men ändå faller jag, gång på gång. Det går inte en dag utan att jag tänker och processera över det här som hänt senaste två åren. Fatta vad energi det här tar? </p><p>Snälla Olivia. Sök nån form av hjälp med det här, du behöver det. För DIN skull! Du kan inte fortsätta såhär. För jag antar att du också mår och mått piss över vår situation senaste åren. </p><p>Låt inte oss kasta bort mer tid här. </p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-62969727796812241582021-06-23T11:49:00.001+02:002021-06-23T11:49:17.418+02:00Orättvist<p> Det är orättvist att jag inte får älska dig som jag vill. </p><p>Det är orättvist att du väljer att inte gå förbi din rädsla.</p><p>Det är orättvist att se dig fortfarande älska men inte få.</p><p><br /></p><p><br /></p><p>Fan! </p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-79207365680251898762021-06-14T22:43:00.002+02:002021-06-14T22:43:41.293+02:00Förra veckan..<p> .. gick bättre än tidigare veckor. </p><p>Tror mitt förra inlägg gav väldigt mycket insyn i mitt eget huvud. </p><p>Förstå mig rätt, jag saknar dig fortfarande. Men det gör inte ont längre. Jag kan sakna "grejen" vi hade, men inte dig, lika mycket. </p><p>Jag har känt att du har tänkt på mig mycket sista tiden. Vet att det är flummigt, men jag känner det. Den kopplingen vi har är på ett plan jag aldrig känt förut, och det är nog därför det är så svårt att släppa. </p><p>Jag skulle vilja prata med dig. Men jag vågar inte. Inte än. </p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-37814254931743813842021-06-07T20:47:00.001+02:002021-06-07T20:47:19.358+02:00Jag förstår mig själv nu.<p> Eller.. egentligen varför jag mår så dåligt när jag är med Edvin, varför jag saknar dig som mest då, trots att det egentligen var då vi hade som minst kontakt utöver skrift. </p><p>Jag hade lovat dig, och såg oss i en framtid, leva tillsammans och ta hand om mitt barn tillsammans. </p><p>Det är besvikelse och sorg jag känner. Besviken på mig själv att jag inte lyckats, och sorg över att jag verkligen ville göra det här med dig. </p><p>Jag såg oss där. Och jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på det. Och att du så lätt valde bort det.. </p><p>Sorg. En märklig sak. Och idag snubblade jag över den här texten. Så extremt träffsäker.</p><p>Det är en man som la upp på reddit som ett svar på en kille som inte visste hur han skulle göra när hans bästa vän gått bort. </p><p>“Alright, here goes. I'm old. What that means is that I've survived (so far) and a lot of people I've known and loved did not. I've lost friends, best friends, acquaintances, co-workers, grandparents, mom, relatives, teachers, mentors, students, neighbors, and a host of other folks. I have no children, and I can't imagine the pain it must be to lose a child. But here's my two cents.</p><p>I wish I could say you get used to people dying. I never did. I don't want to. It tears a hole through me whenever somebody I love dies, no matter the circumstances. But I don't want it to "not matter". I don't want it to be something that just passes. My scars are a testament to the love and the relationship that I had for and with that person. And if the scar is deep, so was the love. So be it. Scars are a testament to life. Scars are a testament that I can love deeply and live deeply and be cut, or even gouged, and that I can heal and continue to live and continue to love. And the scar tissue is stronger than the original flesh ever was. Scars are a testament to life. Scars are only ugly to people who can't see.</p><p>As for grief, you'll find it comes in waves. When the ship is first wrecked, you're drowning, with wreckage all around you. Everything floating around you reminds you of the beauty and the magnificence of the ship that was, and is no more. And all you can do is float. You find some piece of the wreckage and you hang on for a while. Maybe it's some physical thing. Maybe it's a happy memory or a photograph. Maybe it's a person who is also floating. For a while, all you can do is float. Stay alive.</p><p>In the beginning, the waves are 100 feet tall and crash over you without mercy. They come 10 seconds apart and don't even give you time to catch your breath. All you can do is hang on and float. After a while, maybe weeks, maybe months, you'll find the waves are still 100 feet tall, but they come further apart. When they come, they still crash all over you and wipe you out. But in between, you can breathe, you can function. You never know what's going to trigger the grief. It might be a song, a picture, a street intersection, the smell of a cup of coffee. It can be just about anything...and the wave comes crashing. But in between waves, there is life.</p><p>Somewhere down the line, and it's different for everybody, you find that the waves are only 80 feet tall. Or 50 feet tall. And while they still come, they come further apart. You can see them coming. An anniversary, a birthday, or Christmas, or landing at O'Hare. You can see it coming, for the most part, and prepare yourself. And when it washes over you, you know that somehow you will, again, come out the other side. Soaking wet, sputtering, still hanging on to some tiny piece of the wreckage, but you'll come out.</p><p>Take it from an old guy. The waves never stop coming, and somehow you don't really want them to. But you learn that you'll survive them. And other waves will come. And you'll survive them too. If you're lucky, you'll have lots of scars from lots of loves. And lots of shipwrecks.”</p><p><br /></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-77404211657866242472021-05-28T13:45:00.003+02:002021-05-28T13:45:58.108+02:00<p>Varför tänker jag att jag är oförmögen att älska dig när jag vet att jag redan gör det? </p><p><br /></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6481558364962379487.post-10831570907353685272021-05-25T07:07:00.002+02:002021-05-25T07:07:53.892+02:00Igår dök du upp i flödet<p>.. flera gånger.. och visade din tatuering. </p><p><br /></p><p>Egentligen borde jag blocka dig. Så jag inte ser sånt. </p><p>Men jag kan inte. </p><p><br /></p>Unknownnoreply@blogger.com0