Partyelit glider ovan krisen


Foto: Anna-Lena Mattson / DN "Kallis" släpper in närmare 2.000 personer varje dag under Stockholmsveckan i Visby. Champagneflaskor, den billigaste kostar 825, används flitigt som sprejflaskor.

VISBY. Vi befinner oss i en lågkonjunktur. Det sparkas personal runt om i landet och många håller hårt i sina pengar under det orosmoln som orsakats av finanskrisen. På Visby Beach Club är det molnfritt.

Stockholmsveckan

Vecka 29 har under det senaste decenniet kommit att kallas Stockholmsveckan eftersom så många stockholmare intar Visbys hamn och nattklubbar.
En av de största nattklubbarna, Burmeister, sålde 2 .000 liter champagne under tre och en halv vecka förra året.
Visbys mest populära strandklubb, Kallbadhuset, tar in 1.500–2.000 gäster per dag under Stockholmsveckan.
Förra året hade de 60.000–7. 000 besökare under sex veckor. Det kostar 150 kronor att komma in på Kallis.
Ordlista
» Stekare: Killar som vill ge sken av att vara svinrika, men oftast bara har tillgång till sin pappas kreditkort, alternativt jobbar på McDonald’s när ingen ser, och lägger alla kronor de kommer över på champagne som de egentligen bara tycker smakar surt, men som ivrigt sprutas ut över kvinnliga bekanta. Stekare gillar snabba bilar, Båstad, Sturecompagniet, dunvästar och, märkligt nog, Ulf Lundell.
» Brats: Föregångare till stekare. Ett epitet eller en subkultur, som har sitt epicentrum på Östermalm. Fejkade solbrännor, helvaxade kroppar och blonderat hår är kännetecken. Påklädda känns de igen på de dyra märkena. Solglasögonen bör vara så stora som möjligt.
» Jetsettare: Den yttersta spetsen av festeliten, som reser jorden runt på jakt efter den mest stenade London-dj:n. Ofta på Franska rivieran eller i Miami. Jetsettare är antingen riktiga stjärnor, eller mångmiljonärer som vill umgås med stjärnor.


Klockan är strax efter lunch och halvfulla rosévinsflaskor står intill de svarta solbäddarna. Här bjuds en vy över stora Gucciglasögon och små bikinier, pepparkaksbruna killar med svalligt hår och färgglada shorts, nästan lika stora solglasögon som flickvännerna och klockor som blänker i sommarsolen. Stockholmsveckan har börjat.

Och lågkonjunkturen lyser starkt med sin frånvaro.
Visby som sommardestination når varje år sitt klimax då Stureplans mest hängivna partyholics under en vecka samlas på Kallbadhuset, Burmeister, Gutekällaren, och så givetvis på stora yachter i hamnen.
Begreppet jetsettare må vara svårgreppat, men den klick svenskar som ser champagneslaget Båstad, Visby, Saint-Tropez, som mer självklart än julafton, är ändå just det – jetsettare.
För festen började inte här, och slutar inte heller här.
Den bara peakar här.

På en av strandklubbens solbäddar sitter Stefan Köhler från Stockholm. Han är 23 år och pluggar industriell ekonomi. En gång spontanflög han helt oplanerat till Miami direkt efter en fest på nattklubben White Room i Stockholm. En annan gång bar det av till Amsterdam på fyllan.
Och förra veckan när han satt och åt på en av Östermalms uteserveringar, och samtidigt kollade sin Facebook på mobilen, hakade han hastigt och plötsligt på ett erbjudande om en bilresa ned till Båstad. Där var det fest fredag till söndag, och nu är han här, i Visby, för att fortsätta festen.

Stefan Köhler har tidigare arbetat med trading på Carnegie och även ”hjälpt till” en del på nattklubben Sturecompagniet. Nu är det åter fokus på studierna. Den här veckan bor han på Tott hotell, annars i lägenhet på Östermalm. När vi talar vidare om Stockholmsveckan säger Stefan att han är skeptisk till vissa av besökarna från Stockholm.
– Många sparar ihop pengar hela året bara för att kunna vara kung i baren under en vecka, det kommer många snickare och så, säger han med en besviken blick. Det är fem år sedan han besökte Stockholmsveckan senast, något han förklarar med att festandet blev för ”roffigt”.

Vad menas med roffigt?
– Det blev för mycket snabba linnen och tatueringar, killar jag inte hänger med till vardags. Men så hörde jag från en vän att Kallbadhuset kommit att bli det häftigaste han någonsin upplevt, så då var jag tvungen att åka i år.

Hur ser dagarna ut här?
– Vi kliver på flaskan rätt tidigt, kring lunch, sen drar man vidare till Kallis. Och så fortsätter det. Jag säger som J-O Wallner – jag går hem och bryter ihop, sen börjar jag om på nytt.

Blir det inte dyrt att betala drinkar och entré varje kväll?
– Jag känner alla så jag behöver inte betala entré. Alltså, att betala 200 kronor för att komma in på klubben, jag förstår inte det, då känner man sig inte välkommen.


Hur har lågkonjunkturen påverkat din livsstil?
– För att drabbas av lågkonjunkturen måste man ha ett jobb, och det har inte jag. Ingen av mina vänner har fått sparken, så jag känner mig inte drabbad alls.
Vi pratar om Stefan Köhlers framtid, han säger sig vilja driva eget, inte vara ”någon annans slav”.
– Jag vill generera pengar och framgång till mig själv, säger han.
Redan har Stefan drivit ett internetcommunity samt sålt profilkläder till företag. Just nu jobbar han, utöver studierna, på en ny sajt där man ska kunna donera pengar till rent vatten i tredje världen.

Stefan själv säger att han är student i första hand. Ändå har han råd att festa både i Båstad och Visby, bo på fint hotell och dricka vin och drinkar från lunchtid varje dag.
På den raka frågan ”Är du miljonär?” drar han sig för att ge ett rakt svar.
– Vem vet, säger han och ler brett.

Är du en ”stekare”?
– Haha, nej, jag skrattar åt det begreppet i dag, när jag var 19 år var det coolt att steka i baren, nu tycker jag att om man ska köra en show-off så ska man göra det rejält. Det finns allt för många som solar sig i en glans som inte finns.

Senare samma eftermiddag pågår ett Haddaway-battle mellan två av de största båtarna i Visbys hamn. Vem kan spela låten ”What is love?” högst? Den vita yachten med rökmaskin på flybridge tycks vinna, och de nätta, bikiniklädda tjejerna som dansar likt sprattlande sillar uppe på båten ser glada ut trots trängseln. Det stänker rosévin, och varje gång jag passerar hamnen är det någon båt som spolar av sitt däck efter någon av dygnets alla fester, för att inte säga den ständigt pågående.

Visby är en stad i gungning. Många öbor flyr fortet när det börjar pumpas David Hasselhoff, Rihanna och Onkel Kånkel på de gästande lyxbåtarna. Turister som köpt falska foppatofflor för 69 kronor paret några gator bort, står nu vid hamnkanten och begrundar spektaklet.


Ombord på en av de lugnare båtarna, en Windy 42, sitter, eller snarare halvligger, Ulf Skarin och Christer Arnqvist. De är här för tredje året i rad och säger att Visby är första valet i Sommar-Sverige. Båstad är inget för dem. ”Vem vill kolla på tennis?” undrar Ulf och bjuder på rosévin. Christer Arnqvvist är vd på en IT-konsultfirma, Ulf Skarin driver ett telekom- och ett finansbolag. Jag frågar varför de valt båten framför hotell.
– Det är trevligt att åka lite båt, säger Christer som äger motorbåten vi sitter i, och fortsätter:
– Och det blir bra stämning här i hamnen, det är samma folk man träffar i Sandhamn.
Hur känns det att ha publik när ni festar på båten?
– Jo, det blir lite som ett zoo, men det är kul, säger Ulf och skrattar. Resten av sommaren ska han dyka i Spanien, där han också bor. Christer ska vara hemma i Djursholm där han bygger nytt hus.


Ni är ju uppenbarligen täta killar, har ni påverkats alls av lågkonjunkturen?
– Inte direkt, mitt bolag gjorde lite sämre resultat men det var marginellt, säger Christer.
– När marknaden är låg är det bra läge att köpa på börsen, svarar Ulf.
På Burmeisters innergård sitter Nicklas Rahm och Jonas Lichter. Under sommaren är de inhyrda för att driva nattklubben under tre och en halv vecka. Ett lukrativt erbjudande för dem. Nattklubben, som ägs av bland andra Markoolio, går aldrig så bra som under Stockholmsveckan och kringliggande datum. För att komma in på klubben betalar man 250 kronor i dörren. En bra kväll har de 1700 gäster. Under samma tre och en halv vecka förra året, såldes 2000 liter champagne.
– Det motsvarar ungefär sex gånger den normala bubbelkonsumtionen på en Stureplanskrog, säger Jonas Lichter.

De båda har varit med och drivit nattklubbar i Stockholm som LaRoy, Köket, Sturecompagniet, Café Opera och Nox. Jonas Lichter har samtidigt varit engagerad i Stockholmsveckan i Visby under de senaste 11 åren. De får frågan om hur lågkonjunkturen påverkat Stockholmsveckan, och de säger sig inte tro att det globala, ekonomiska läget har någon större inverkan alls på festveckan i Visby.
– Då tror jag att det påverkar Båstad mer, där är det fler gäster från näringslivet, säger Niklas Rahm och fortsätter:
– Men visst, vi har beställt in lite mindre champagne i år, jag tror vissa håller hårdare i pengarna, kanske bränner man 20.000 kronor i stället för 40.000 kronor på en kväll. Men i stort sett tror jag inte det är semestern som tar den stora smällen, det är nog mer troligt att folk håller på kostnaderna i hemmet, köper vanlig hushållsost i stället för fransk, dubbellagrad.

För sjunde året i rad har de två nattklubbsherrarna också ett ”Swedish party” att arrangera i Saint-Tropez, på Franska rivieran, när Visbyveckan är avklarad. Jonas Lichter säger att det inte är lika många svenskar som åker dit längre, eftersom de som länge gjort det nu har blivit äldre och skaffat barn. Hur många riktiga jetsettare finns det då i Sverige? Nicklas Rahm uppskattar det till ett par hundra svenskar utspridda över världen som han skulle kalla riktiga jetsettare.
– Men det är inte så flashigt som i ”Miami Vice” och ”Dynasty” längre, det känns förlegat, säger han.

Champagne har länge varit ett tecken på lyx, vad mer representerar lyx 2009?
– Att resa utomlands, de flesta stannar i Sverige, men att resa till ställen som Frankrike, Kroatien och Miami är lyxigt.

Anses det särskilt glassigt att ta med sin båt till Visby?
– Många gör ju det, men det finns inte så stora båtar i Sverige. De som kommer hit är som ett skämt, som små jollar, jämfört med vad man ser i Saint- Tropez.

Förutom båtar och champagnesprut, hur visar folk upp sina pengar under Stockholmsveckan?
– Det är stor skillnad på ”old money” och ”new money”, är du adel eller har haft pengar i familjen länge, är det inte fint att spruta champagne i baren, då ligger man mer lågt, svarar Nicklas.

Finns det inga tjejer här som beställer champagne och har med sig egen båt?
– Det är killarna som styr, det går fem tjejer på en kille, och det är killarna som sätter i gång festerna, tjejerna hakar mest på. Så är det inte i Frankrike, där finns det många rika tjejer som betalar för sig själva, förklarar Nicklas.

Senare samma kväll promenerar vi förbi Ulf och Christers båt. Nu har de fått sällskap av åtta yngre tjejer och festen är i full gång.


Nästa dag står solen högt när Märta Wåhlstedt, Fanny Söderlund och Andrea Olsson, sitter och dricker rosévin på kompisarna Gustaf Engströms och John Norgrens hyrda motorbåt.
– Min far har en segelbåt men han ville inte låna ut den, han var nog rädd att det skulle bli lite stökigt. Så vi hyrde en, berättar Gustaf Engström.

Är det viktigt att visa upp sig i lyxig båt?
– Vi har ju inte hyrt en sommarstuga, svarar John Norgren rappt.

Märta Wåhlstedt säger att de hängde på en annan båt kvällen innan men att de killarna var ”skumma” och att hon för en stund var rädd att de spetsat hennes drink. Märta berättar att hon tänkt att veckan i Visby skulle kosta henne 7.000 kronor. Men än så länge har hon inte behövt spendera mycket.
– Det är lättare för tjejer, säger kompisen Fanny Söderlund.

Hur kommer det sig att man som tjej slipper betala?
– Men du ser väl hur hon ser ut, svarar Gustaf Engström.
– Det är tradition att killen ska bjuda, förklarar Märta Wåhlstedt och fortsätter:
– Vakterna pekar ofta på de snyggaste tjejerna och låter dem komma in gratis. Sen gäller det att ha lite flyt, vi träffade ett killgäng i går och gick till Kallis med dem. Sen åt vi middag ihop och yada, yada, yada.

Hur tror ni lågkonjunkturen påverkat festandet här?
– Förr var det mer champagne, nu är det mycket rosé, säger Märta Wåhlstedt.
– Men det är bara för att rosé är mer trendigt, påpekar kompisen Fanny Söderlund.
Gustaf Engström håller inte med om att det skulle drickas mindre champagne än normalt.
– I går kväll blev det i och för sig någon miss, vi beställde bara 20 flaskor champagne men fick in 40.

Klockan närmar sig fyra på eftermiddagen och Märta, Gustaf och de andra ska promenera bort till Kallbadhusets strandklubb. Jag följer efter. Det kostar 150 kronor att få komma in och vistas på uteserveringen. Det är smått kaotiskt där inne. Euforiskt dansar, hoppar och skriker gästerna framför discjockeyn på scenen.

Framför mig står tre killar i 25-årsåldern med bakåtkammade frisyrer och redan genomblöta skjortor. En av dem har just återvänt från baren med en flaska champagne i handen. Den kostar 825 kronor. Killen med flaskan öppnar den, smakar inte en skvätt utan häller i stället hela flaskans innehåll över sin kompis huvud. Kompisen skakar bort bubblorna i håret, ler brett och fortsätter sedan att ”dansa” till Ibizatechnon. Det dröjer några minuter till och sedan är halva min skjorta nedsprutad med champagne.

Jag köper en öl i plastflaska. Den kostar 62 kronor. Halva häller jag ut på golvet, mest för att se hur det känns, det känns inte alls. Antagligen är det annorlunda med champagne.
När festen senare fortsätter i hamnen står där återigen en stor skara människor på land och följer nyfiket den stinna festen. Visbyborna Eva och Ingemar Fransson säger att de sett fenomenet växa för varje år.

Vad tycker ni om det ni nu tittar på?
– Det är så bedrövligt att man bara kan le, säger Eva Fransson och fortsätter:
– Vi kan inte förstå det här. Jag vill bara gå fram och fråga om någon av dem verkligen är lycklig. Jag stod nyss och tittade på en tjej som dansade på en av båtarna med ett glas vin i handen, hon var så inne i sig själv att hon kan inte få något som helst utbyte av det sociala umgänget.

Eva och Ingemar berättar att de på morgonen läst i lokaltidningen om en kille från Stockholm som skulle bränna 13.000 kronor under en vecka här.
– Det är ofattbart, tycker Eva Fransson och fortsätter:
– Vi är inte icke-festande människor, men är det här fest? Det här är bara vemodigt.

Johan Åkesson
johan.akesson@dn.se

[Källa: dn.se]



Är det bara jag som finner detta hysteriskt kul?!

Reaktioner:

5 kommentarer:

  1. Maria

    Åh herregud om jag hade vart hemma i min lägenhet när jag läst denna artikel så hade jag bara asgarvat! Tror faktiskt att John Norberg som är med i artikeln kan vara vår vän Tatsumis kompis :) Ska höra med honom ^^ SCHTEEK!

     
  2. Maria

    Ha ha det var John :P

     
  3. Patric

    hahahaha.. vad det john?!

     
  4. Anna Lilith

    Läste det där reportaget förra helgen... fascinerande samtidigt som det känns som oförtjänt medieutrymme :) haha...

     
  5. Maria

    Ja jag frågade honom och det var han :) Han sa att reportern inte fattade ironin i det han sa.. men det blev ju kul iallafall :) ^^

     

Skicka en kommentar

 
 
Totalt antal besökare: | Antal besökare idag:
(c) Patric Franksson 2010