Personligt med Patric Franksson

Fotografer tillbringar hela sitt liv att observera och fånga vad som är omkring dem. Händelser. Erfarenheter. Platser. Ansikten. Utrymmen. Det är vad vi gör. Vi tittar, men ser vi verkligen?
Det är stor skillnad mellan de två.

Du tittar med dina ögon. Men du ser med hjärtat. Att titta är passivt och fysiskt. Att se är det inre och andliga. Att titta innebär sneglande på former och framträdanden. Att se innebär att studera detaljerna.

Vi alla, i viss mån, föds med förmågan att se. Det är en del av naturens sätt. Men det är en del av vår uppfostran att se bortom skalet och fasaden. Det krävs massor av rutiner och disciplin för att fördjupa din känsla för observation, analys och bedömning.

Denna regel gäller lika för alla områden inom fotografi. Människor, platser och saker. Levande och döda. Spelar ingen roll. Det handlar om att se, inte bara titta.

Att titta innebär en passiv, ofta ytlig, avscanning eller inblick av objektet. Snabb. Ofta utan tanke.
Att se vårt objekt innebär att arbeta och ta kort i en mycket långsammare takt. Och en mycket djupare nivå av kontroll och inspektion.

I porträtt, jag nästan alltid föredrar att sitta ner och prata med min fråga innan jag börjar ta kort. Få en känsla av vilka de är. Ge dem en känsla av vem jag är. Båda är enkla, men effektiva, förspel till handlingen att se och att tolka.

Hur vet du om du tittar eller ser? Enkelt. När andra börjar se i dina bilder vad du såg när du fångade dem. Inte bara ett yttre, extern, yta dokumentation av ett objekt, utan ett bild full av intern och inre mening. En avbildning av att se. Det är besökarna som kommer att intyga och bekräfta dina ansträngningar.

Att lära sig att se inte ske över en natt. Det tar år av erfarenheter och disciplinerade träning. Just nu, efter 30 år av att fota, känns det som jag äntligen verkligen börjar se. Så bli inte besviken om det hela verkar främmande för dig. Lugn. Ta det ett steg i taget.

Varsågod. Ta en uppenbar bild. Ta en bild rak framför dig. Sedan, ta en ny bild. Och en till. Och en till. Ju fler bilder du tar, kommer du att upptäcka ny innebörd i vad du tar på.
Det är skillnaden mellan att titta och se.

De åskådare som tittar tittar på bilden och fortsätter sen till nästa. Den som ser stannar och analyserar innan de ger sig iväg till nästa bild.

Förresten, så många portfolior som jag har tittat på under min karriär, jag kan skilja mellan de som tittar och de som ser. Vem av dem är du? Hur skulle du beskriva din egen portfolio? Full av utseende? Eller full av mening?

Inte varje bild du kommer att ta kommer bli en zen-liknande mästerverk. Inte alls. Var inte löjlig. Och försök inte göra detta till ditt mål heller. Fler gånger, på grund av begränsningar i tid och budget, måste du avväga mellan att se och titta..

Men i varje enskilt jobb eller projekt du tar, håll utkik efter möjligheter att se. Spendera sedan lite mer tid på dessa bilder. Att ignorera dessa möjligheter kan lätt göra dig känslokall i din känslighet till nästa tillfälle. Var mån om din intuition. Få de bilderna. Och som du fortsätter att öka din makt för observation, kommer du se du att många möjligheter att se finns i överflöd. De finns överallt.

Det skulle vara en tragisk sak, även om du är en hobbyist, att gå genom livet bara titta ... snarare än att se.

Titta inte, kika. Glimta inte, blicka. Skumma inte, stirra.

På min morgonpromenad igår bestämde jag mig för att gå samma väg .. men i omvänd ordning. Vandringen tog mig dubbelt så lång tid. Det fanns så många nya saker att se och uppleva längs vägen. Vilken trevlig överraskning. Och lärdomen var så uppenbar - ibland det enda som behövs är en enkel förändring i riktning för att öka din känsla för observation. Och kasta dig till en ny dimension att se. Verkligen ser.

Med detta i bakhuvudet ber jag er att kolla på dessa bilder, World Press Photo-awards pristagare.
Många av dem är väldigt dramatiska.. men .. titta inte, se på dem!


(Jag har fritt översatt från Jack Hollingsworths bloggpost här, förutom det med WPP-awards).