Den konstanta inre striden

Det är sjukt utmattande att hela tiden ha en strid mellan hjärtat och hjärnan. Den när magkänslan är både rätt och fel för antingen är inte hjärnan med, eller så är inte hjärtat med. 


Ända sen det tog slut med O så har jag vaknat och känt en känsla av saknad, saknad över att ha förlorat en partner och en vän. Framför allt för att ha förlorat en vän. 

Det är kanske det som är det jobbigaste ändå, att man levt med någon och delat allt. Och sen bara .. ingenting. 

Jag har verkligen jävligt svårt att släppa det här. Tror jag kommer använda bloggen (som ingen ändå läser) som ventilation. Har haft en dagbok på Darkside ett tag men det stör mig lite att jag se vem som läser och när. Bättre med blogspot-formatet där man inte ser nått. 

Det här kanske kan hjälpa mig att dra ner på Facebook-användandet med. Så kan jag sluta gå in på hennes sida 300 gånger om dagen för att se om hon lagt upp något så jag får se henne. 

Ibland sänder hon live, oftast när hon sitter och röker. Hatade verkligen när hon rökte, framförallt för att hon skyllde på mig att hon började när det tog slut efter i våras. 

Nej, det är verkligen inte någon annans fel än sitt eget om man börjar förstöra sig själv sådär. Lite som att det är mitt eget fel att jag inte kan släppa det här med O. 


0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 
 
Totalt antal besökare: | Antal besökare idag:
(c) Patric Franksson 2010