Personligt med Patric Franksson

 Jag behöver ventilera lite vad som har hänt. 

I fredags la du till mig som vän på Facebook. Från ingenstans, inget mail eller nått som sa att vi skulle kanske behöva prata eller så. En vänförfrågan, från ingenstans. 

Jag svarade inte på den för jag tänkte att snart kommer väl ett mail som förklarar varför den skickades. Men nej. 

Istället drar du tillbaka den idag (söndag) och blockar mig helt. 

Alltså. Lägg ner. Är du 16 år gammal eller? Du visar gång på gång att du är så fruktansvärt omogen i ditt beteende. Har du någonsin stannat upp och funderat på hur du är? 

Du har fem år kvar tills du är 40. Kom igen nu, visa på lite personlig utveckling nu. Du kan det här, du vill det men du klamrar sig fast vid det här barnsliga beteendet gång på gång. 

Jag hann förresten se att du var i Stockholm med i helgen innan blocken kom. Det gör det hela ännu mer intressant. 

Jag försöker verkligen ta mig förbi dig, att se mitt eget värde och övertala mig själv att jag är värd bättre än det här. Men ändå faller jag, gång på gång. Det går inte en dag utan att jag tänker och processera över det här som hänt senaste två åren. Fatta vad energi det här tar? 

Snälla Olivia. Sök nån form av hjälp med det här, du behöver det. För DIN skull! Du kan inte fortsätta såhär. För jag antar att du också mår och mått piss över vår situation senaste åren. 

Låt inte oss kasta bort mer tid här.