Personligt med Patric Franksson

 Det är kanske inte varje dag, men iallafall varannan dag som jag går in på Messenger och är på väg att fråga dig hur du mår, vad du gör och så vidare, precis som förr. 

Jag har så svårt att släppa att jag förlorat en väldigt viktig vän i dig. 

Ibland frågar jag mig själv om jag skulle gjort annorlunda om jag kunde spola tillbaka tiden. Att vi aldrig kysstes den där första gången.. 

Men det blir samma svar varje gång. Jag hade gjort allting igen för dom stunder vi fick tillsammans. Ibland önskar jag vi hade träffats tidigare. Att du var ärlig mot mig och berättade hela din historia och lät mig förstå varför du har så svårt att lita på någon. 

Jag ångrar inget, jag är tacksam för den tid vi fick.

Jag minns snart bara alla fina stunder, sakta börjar bråken tyna bort i huvudet. Men jag vill inte glömma det fina vi hade. 

Kanske finns det en tid för oss senare i livet, vi kanske inte var redo nu?

Saknar dig.