The wave

Picture a wave in the ocean. You can see it, measure it - its height, the way the sunlight refracts when it passes through - and it's there, and you can see it, and you know what it is: it's a wave. And then it crashes on the shore and it's gone. But the water is still there. The wave was just a different way for the water to be for a little while. That's one conception of death for a Buddhist: the wave returns to the ocean, where it came from, where it's supposed to be.

Idag ..

 .. skickade jag ett meddelande till dig. 

Lite oväntat även för mig. Men jag känner att det här inte funkar längre. 

Jag måste göra något annorlunda än det som är nu, för min skull, så jag kommer framåt.

Det är en tuff period nu

 .. det är ett år sen vi sågs senast nu, eller.. ett år sen vi hade våra sista månader tillsammans. 

Det kommer upp minnen hela tiden, i huvudet, på telefonen, på FB och insta. 

Och jag saknar dig. Så jävla mycket. 

En jävligt löjlig grej..

 .. men den funkar, för nu iallafall. 

För att kunna somna så har jag en stor kudde jämte mig som jag håller om. Det är enda sättet för mig att somna nu. 


Jag håller om den och försöker minnas hur det var att hålla om dig precis innan jag somnade. 

Det är inte samma sak.. men funkar och gör mig lugn så jag kan somna. 


Fan.

Jag försöker verkligen..

 .. men det är svårt.. så svårt.


Försöker distrahera mig med alldeles för mycket jobb, för lite sömn och aktiviteter. 

Men .. du är där ändå. Varje dag. I mina tankar. 

Skit med.

 


Av en ren slump..

 .. såg jag vad du hade skrivit om mig på en sida vi gemensamt följer. . 


Du har helt rätt, jag har börjat följa konton som ha med boudoir och modellbilder att göra, kul att du bryr dig tillräckligt mycket för att snoka på det sättet. 

Tråkigt bara att du missar varför och hittar på dina egna slutsatser. Jag vet ju i och för sig varför du gör det. Som vanligt behöver du hitta en anledning att försöka släppa och gå vidare till nästa man, och att ljuga för dig själv brukar ju hjälpa.. 

Hur som... Jag har fått nog nu. 

Varför ska jag kasta bort min kärlek mot en person som uppenbarligen inte vill ta emot den? Varför ska jag offra mina bästa år på en person som aldrig tar sig framåt utan hela tiden gräver sin egen grop djupare och djupare?

Vet du. Jag älskar dig. Det gör jag, jag har gjort det sen vi träffades för första gången.. Men jag hatar mig själv för att jag gör det. Jag hatar att jag inte ger upp och fortfarande hoppas på att få vara med dig. 

Men nu räcker det. Ikväll åkte du på blocklistan. Nu kommer jag aktivt välja att ta bort dig från mig och mitt liv. Vi börjar där, sen kommer det komma ett paket med all din skit jag fortfarande har kvar hemma, i väntan på att du kanske skulle komma tillbaka. I väntan på att du skulle komma på vad det är du stött bort.

Om du någonsin kommer läsa det här.. ja då gör du det. 

Jag står ut med mycket, men att bli häcklad.. nej. Då är du lika mycket värd som skit. 


Ha ett bra liv Olivia. 

 Önskar jag hade hållt om dig hårdare och längre sista gången vi sågs. Bara en minut till, några sekunder. 

Bara lite till.

Hade jag vetat att det var sista gången hade jag aldrig släppt dig. 😔

En konstig känsla ..

 .. av närvaro. 

Jag började känna det igår kväll. En jättekonstig känsla av att du är nära, eller nått sånt. Skumt att skriva och förklara. Men .. den är där iallafall. 

Tyckte det var jobbigt att köra förbi avfarten till Finspång häromdagen, ville egentligen bara svänga av och önska att allt var som förr. Men .. nej. 

Fan..

 .. jag känne fortfarande att jag vill dela allt kul som händer med dig. 

Att stå på en strand med omgiven av bra musik och härliga människor. Men du saknas. Fan. Varför ska allt vara så inutavhelvetes svårt för?! 

 
 
Totalt antal besökare: | Antal besökare idag:
(c) Patric Franksson 2010