Personligt med Patric Franksson

 Det känns som att jag hamnat i ett moment 22. Igen. 

Jag vaknar varje dag efter att ha drömt om dig och oss, och tänker på dig varje dag. Tänker på att jag saknar dig, hur du har det, om du mår bra. 

Samtidigt vet jag att jag kommer aldrig kunna gå vidare och träffa någon förens jag slutar sakna dig. 

Det hade inte varit schysst mot den jag skulle börja träffa om jag inte kommit längre än så i min process att släppa dig. 

Fan!