"Tårarna som du fick mig att fälla, förlåter jag.
All smärta och alla besvikelser, förlåter jag.
Sveken och lögnerna, förlåter jag.
Förtalet och intrigerna, förlåter jag.
Hatet och förföljelsen, förlåter jag.
Huggen som sårade mig, förlåter jag.
De släckta förhoppningarna, förlåter jag.
Kallsinnigheten och svartsjukan, förlåter jag.
De krossade drömmarna, förlåter jag.
Likgiltigheten och illviljan, förlåter jag.
Orättvisan i rättvisans namn, förlåter jag.
Vreden och misshandeln, förlåter jag.
Försumligheten och glömskan, förlåter jag.
Världen, med all sin ondska, förlåter jag."
Det känns som att jag hamnat i ett moment 22. Igen.
Jag vaknar varje dag efter att ha drömt om dig och oss, och tänker på dig varje dag. Tänker på att jag saknar dig, hur du har det, om du mår bra.
Samtidigt vet jag att jag kommer aldrig kunna gå vidare och träffa någon förens jag slutar sakna dig.
Det hade inte varit schysst mot den jag skulle börja träffa om jag inte kommit längre än så i min process att släppa dig.
Fan!
"You are forgiven. I forgive you for all your mistakes and all the pain you inflicted upon me.
I am not your judge. Time will take on that function. I will not poison my heart with hate and a thirst for vengeance. Maybe one day you will come to understand the severity of your wrongdoings, and you will regret hurting everyone around you that you meant something to.
I pity you. I pity you because you might never get to understand the meaning of true love. Maybe you will experience it in part, but never in full, the pure, addictive, cannot-live-without-them love.
I am alright. I know that I did what had to be done when I chose to exit your life and open a new chapter.
And thank you for not making it hard for me. When I let go, I felt a sense of freedom I never felt before and opened my soul to new opportunities in love. I know I will meet someone who appreciates me as much as I appreciate them.
I was in pieces, but I have put myself together. I always manage to get up. Don’t misunderstand me, I do not doubt you had feelings for me, but that was nothing in comparison to the love I gave you and the pain you inflicted upon my heart.
I don’t hold anything against you. It isn’t your fault.
People in pain hurt other people. You were also hurt once. I only wish that you had the guts to talk to me straight and leave my life before damage was done. I hope you will come to understand this before you cause pain to someone else.
I am deeply sorry life has been cruel to you. And I really tried. I loved you with everything I’ve got. But, I couldn’t stand being the only one fighting for us any longer. I want you to find what you’re searching for, someone who completes you.
I care for you. But I also care about not settling for less than I deserve.
Thank you for the memories. Thank you for the ups and downs. I don’t have any regrets. We were each other’s lessons, and now I have to say farewell because I learned what I had to learn.
I wish you true happiness. And I will always be there for you in times of need, but now I’m off to a new start."
.. men det funkade inte.
Du kunde inte släppa och blicka framåt.
Din svartsjuka tog överhanden, igen.
Men jag gav vad jag kunde till slutet, men nu räcker det.
Du och jag är en historia som aldrig kommer få ett lyckligt slut. Och det är väl bara att acceptera det antar jag.
.. så kommer vi ses för första gången på ett år.
Undrar hur det kommer gå.. jag är själv bara intresserad av att förstå mig själv, att se vad fan det är jag känner egentligen.
Förhoppningsvis kommer det något bra ur det här.
Picture a wave in the ocean. You can see it, measure it - its height, the way the sunlight refracts when it passes through - and it's there, and you can see it, and you know what it is: it's a wave. And then it crashes on the shore and it's gone. But the water is still there. The wave was just a different way for the water to be for a little while. That's one conception of death for a Buddhist: the wave returns to the ocean, where it came from, where it's supposed to be.
.. skickade jag ett meddelande till dig.
Lite oväntat även för mig. Men jag känner att det här inte funkar längre.
Jag måste göra något annorlunda än det som är nu, för min skull, så jag kommer framåt.