Nu är den ena delen av min dröm klar och utstakad ..
(Det är bara TVÅ personer som vet vad jag pratar om nu, ni andra kan väl .. ptja .. dra något gammalt över er eller något).
För exakt en månad sen fyllde jag år något jag tänkte fira med en stor hemmaförfest hos mig med alla vänner jag gillar att ha omkring mig.
Dessvärre så hade några andra andra planer.
Trots att jag bett ett par av mina närmaste vänner om att inte få någon överaskning, speciellt då jag verkligen verkligen inte gillar såna, så anordnades det en bakom ryggen på mig.
Fine, jag vet nu varför och vem som kom med idén, och det var ingen av dem jag sagt det till.
Däremot tycker jag att de jag sagt det till kunde gjort lite mer för att hindra den än att skriva "han gillar inte överraskningar men någon gång måste han väl lära sig", eller skicka ett massmail och ringa runt till mina vänner dagen innan om att de inte alls ska hem till mig, utan istället till överraskningsfesten.
De kunde ha sagt: Nej, detta tar vi avstånd från, detta är inte det Patric vill, vi kommer åka hem till Patric och festa där som han vill, ni andra får gärna styra upp något som vi kan gå till gemensamt sen innan den stora festen.
Men, det gjorde de inte. Inte alla iallafall.
Istället så fortsatte de på överraskningstemat och lämnade mig ensam.
Nu ska inte jag utmåla mig som offer riktigt. Jag fick reda på om överaskningen av ett misstag av en som försa sig.
Men det var bra, då kunde jag ställa in min ursprungliga plan: att trots min ansträngda ekonomi skaffa tårtor åt 30 pers.
Jag hade dock väntat mig att åtminstånde 5 personer hade dykt upp hemma hos mig: De jag sagt att jag inte ville ha en överaskning till. Det kom en.
Jag vet inte varför de andra körde på, kanske för att de hade hoppats på att jag skulle bli glad och ge dem äran och göra dem nöjda med sig själva, att de för en gångs skull lyckats med att ge mig en överaskning.. Självgodhet alltså..
För det var fan ingen som tänkte på mig just då.
Jag hade mått psykiskt dåligt hela september pga arbetslösheten, bristen av pengar, för paniken över att inte ha någon framtid säkrad.. Jag behövde verkligen en egoboost i form av en lyckad fest som folk skulle prata om i efterhand..
Allt detta som hänt har lett till att två personer, två personer som jag kallat bästa vänner i många sammanhang, två personer som till ganska stor del är anledningen till att jag bor här i stockholm överhuvudtaget, två personer som borde känna mig och veta vad jag vill och inte vill, nu inte pratar med mig längre.
De vill att jag ska be dem om ursäkt.
Ja, ni läste rätt: de vill att jag ska be dem om ursäkt för att de inte uppfyllt sina plikter som vänner och gjort som jag ville för en gångs skull. På min egen födelsedag, den enda dagen jag verkligen avskyr mer än någon annan dag..
Är det verkligen så det ska vara?
Jag ska säga att jag är inte den första som ska säga förlåt.
Jag skickade ett mail till folk som var på överaskningsfesten för att be om ursäkt för mitt beteende då, folk som blivit inblandade i något de inte visste skulle bli katastrof.. Det gjorde jag dagen efter festen.
Jag har däremot inte fått någon som helst förklaring av mina vänner om varför de inte satte stopp för det mer.
De har däremot visat sig väldigt vuxna och tagit bort mig som vän på facebook (oh no, hur kan de göra något sånt allvarligt?!).
Först då jag får en förklaring till varför de gjorde som de gjorde och kanske till och med säger förlåt, först då kommer jag be dem om ursäkt..
Där är min historia iallafall, direkt från mig, inte via omvägar och omskrivningar som alltid blir i andra och tredjehandsinfo som sprids bland rykten och annan skit.
Jag vet inte när eller hur det blev accepterat att mammor hänger ut sitt bröst på caféer, restauranger eller i andra publika sammanhang. Jag vet bara att jag tycker det är oacceptabelt!
För några dagar sen satt jag och fikade med en vän på coffeehouse i skrapan. Vi satt å pratade å hade trevligt då jag plötsligt ser i ögonvrån, på högersidan om min vän, att en mamma helt obekymrat plockar fram sitt bröst och börjar ammar sitt barn.
W T F ? !
Jag tappade koncentrationen på samtalet och blev illamående och äcklad.
Hur fan kan sånt tillåtas på ställen där vi vanliga äter?
Men av någon anledning är det helt accepterat att de får göra så!
Det är helt sjukt.. det är som om jag skulle gå runt på stan utan något på överkroppen och förvänta mig att det är okej att gå in på en restaurang sån.
Skulle inte tro det va?!
Nej fy fan.. Skärpning mammor!
Ni kan väl gå nånannanstans och göra det där!
Eller iallafall skyla er bättre om ni nu tvunget måste göra det offentligt!
Det finns ju skitbra kläder för just sånt.. och jag tror inte jag vet en enda kvinna som INTE vill köpa kläder.
Nästan så jag är sugen på att slita av mig på överkroppen nästa gång jag ser det och säga till mitt försvar att det tydligen var okej att vara där barbystad.
Och ja, jag vart tvungen att stänga av "safe search" när jag googlade bilderna .. ett tips till er som skriver något med breastfeeding och just stänger av "safe search": var beredda på att få se skumma saker.
Det här är inte okej!
Jag upptäckte att jag satt och skrev en arg lapp att sätta i tvättstugan.. vad i helvete, så jag ska bli en gammal gnällig gubbe nu då.. har ju fan inte ens fyllt 27!
.. jag fick lön från skanska idag: 7918kr.. yaaay!
Nu är bara frågan vart jag ska hitta restrerande 10000, som jag behöver för att klara mig månaden ut med alla räkningar o skit som är på G.
Vi får hoppas att mina föräldrar är givmilda.
.. som Göran Kropp nu.
Gått hem tidigare från jobbet, packat väskan, laddat med vatten och frukt i bilen, tankat, kort sagt jävligt taggad!
Går ner till bilen, startar motorn och radion vrålar BABAAAAA..
Klart som FAN att det är totalstopp på E4:an södergående strax innan Salem/Rönninge avfarten, I BÅDA RIKTNINGARNA!
Snacka om premature ejaculation .. ululluullulululuulu .. BOOOM!
Äh, jag hoppar av hesten och myser i solen istället ;)
.. När jag var yngre mobbade jag en vän för att han uttalade sina R på ett annorlunda sätt. Han rullade på dem.. rrrrr..
Han var inte från samma ställe, utan från en annan del av Sverige.
Nuförtiden är det lite annorlunda.. nu är det JAG som blir mobbad för att jag INTE uttalar R:en alls..
Visst är det lite konstigt?
Så .. förlåt, Christoffer, men det lät väldigt roligt när du pratade då.. hah. :P
Mitt jobb ligger vid ett par kontorshus, tre för att vara exakt. I markplan på dessa hus ligger det var sin liten lunchrestaurang.
De som jobbar i en av dessa är, för att ta orden ur munnen på en kollega; Helt slut i huvudet!
De har för vana att gena genom vårt inhägnade område på morgonen (och då är den riktiga, ogenade, vägen kanske 40-50m längre att gå).
Runt kvart i sju kommer de gåendes, med hörlurar (lyssnar säkert på Darin eller något annat otäckt kommunistskit) och traskar rakt förbi när teleskoplastaren lastar av en lastbil, går under pågående kranlyft (där det kan hänga betongblock på 20-30 ton och dingla).
Kanske inte låter så farligt, men det är jävligt jobbigt för oss om något skulle hända.
En byggarbetsplats är ju ett inhägnat område (och nuförtiden måste man ha tillstånd för att vistas där pga olycksrisken), och det är således inte något man bara traskar igenom en trött måndagsmorgon.
Det roliga är att de jävlarna vet om att det de gör är oehört idiotiskt.
När man busvisslar reagerar de direkt, och tittar ditifrån ljudet kommit, gör en grimas och bara traskar vidare. De vet ju att de gör fel, och när man påpekar det för dem så säger dem bara något otydligt om att det är väl inte så farligt osv osv.
Nähä.. nej det är sant, det gör kanske inte så ont att bli överkörd av en traktor eller få ett betongblock över sig?
Suck, ögontjänare!
Det finns fler tillfällen i livet då människan gör liknande saker, och jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte gjort något liknande själv!
But still, här kan ju faktiskt något hända..
Och för den som undrar, det är avspärrat med stängsel runt hela bortsett från två grindar som måste vara öppna åt transporter osv.
Jag har tänkt lite på det och kommit fram till hur man ska hindra det.
1. Kasta verktyg - kan tyckas brutalt och så, men det händer faktiskt att folk tappar verktyg när de arbetar (därför byggarbetare har hjälm *ding*) och det slutar oftast bara i en tillbudsrapport.
2. Ta kort på dem - förstora upp och hänga upp utanför området med rubriken "Wanted, dead or alive!"
3. Konfrontera deras chefer - Talk is cheap, doing is money, heter det ju... (det är också alternativet jag minst tror på).
4. Se till att det står en polis i närheten (det är ju trots allt olaga intrång.. hehe)
Vad tror Ni är det vettigaste?
Jag är iallafall jävligt inne på att kasta en hammare eller något på dem.
Reklam för flygbussarna .. kan bli sedd mellan Arlanda och Stockholm.
Det faller bara på en punkt .. INGEN av Flygbussarnas bussar kör på miljövänligt bränsle :P
Aja.. tanken var god iallafall!
Varför måste alla andra skrika högre på uppmärksamhet?
Varför kan inte jag få en dag då nån kan tycka synd om mig, klappa mig på huvudet och säga att det är bra, släpp ut det.
Varför blir alla förbannade på MIG för att jag inte svarar, ställer upp eller något annat, just för att det är en dag då jag bara vill .. försvinna?
Jag vill bara försvinna.. men istället försöker jag tänka mig en bättre stund, någongång då jag varit lycklig och kännt att livet verkligen är så där filmiskt perfekt, precis som på filmer.. erhm.
Men det enda som dyker upp är brustna hjärtan, lögner, svek och ett ständigt alkoholbruk för att dämpa fallet.
På något sätt har jag fått rollen som den som alltid ska finnas där, i den här konsitiga filmen kallad livet.
Men vem finns för mig?
Vart är alla mina rosor, kramar och vänliga ord som jag gett till er, när får jag dem tillbaka?
Varför ger man alltid mer än man får tillbaka?
Men det är lungt.. fortsätt ni sparka på mig, jag har slutat bry mig.